Känslan som Viby-tjejerna kände efter denna eftermiddag ute i Bro är anledningen till att vi lever för basket, dag in och dag ut. Glädjen, kalabaliken och lyckan. Det är det som gör att vi älskar basket. Tack för sådana här stunder!
Med endast 7 spelare till matchstart på grund av både skador, sjukdom och allmän frånvaro var nog alla vi som var där smått nervösa för returmötet mot FUBB. Förra matchen, då i Sollentuna Sporthall, är enda matchen jag som tränare har missat under hela säsongen vilket betydde att jag inte riktigt visste vilket slags motstånd vi skulle möta. Dock visste vi alla att FUBB är ett duktigt lag som vi absolut inte skulle underskatta.
Matchen börjar riktigt bra, vi får till några snygga avslut i anfall och även ett fantastiskt försvar. FUBB hade några tjejer som var betydligt längre och fysiskt starkare än Viby, men oavsett detta låste vi porten till korgen. Hjälpförsvaret var på topp och alla spelade med snabba fötter. Efter första perioden stod tavlan därav på 4-4. Lika!
Andra fortsätter försvarsmässigt lika bra, vi håller undan FUBB och kämpar på som om livet stod på spel, jättehärligt! När det gäller anfall får vi fortfarande till det, men vissa kännetecken från förra helgens stelhet till korgen visas, trots detta får vi till några mål och i halvlek står tavlan på 10-9 till FUBB.
I halvleksvilan pratade vi om att fortsätta jobba i försvaret, där låg nyckeln till vinst. Det förstod vi alla. Dock måste vi såklart också få bollen i korg, vilket vi också pratade om, hur det ska gå till.
Tyvärr visar sig tröttheten av 7 spelare direkt i tredje, försvaret rasar och vi kastar bort flera bollar till FUBBs fördel. I flera minuter pågår detta, resultattavlan hinner rinna iväg en bit, men inte alldeles för långt. Efter en timeout där jag visar känslor och försöker väcka spelarna till liv sker snabbt en förändring. Viby hittar tillbaka i försvar och får till anfallen. Plötsligt kastar vi inte bort bollar längre, utan passar runt den och får till några riktigt snygga avslut. 10-9 vinner FUBB tredje perioden med, vilken otrolig upphämtning efter en riktigt dålig start på perioden. Inför sista period stod alltså tavlan nu på 20-18 till FUBB.
Sista perioden, i den nästa sista seriematchen för denna säsong. Det var nu eller aldrig. Detta insåg tjejerna och fortsatte spela fantastiskt, kanske till och bättre än tidigare! Viby fortsätter kämpa och tavlan visade en riktigt jämnt match. Vi tog ikapp, kom förbi med 2 poäng, sen gjorde FUBB 2 poäng, vi satte ett straffkast, de satte ett straffkast etc. Extremt jämnt. Med mindre än minuten kvar på klockan och lika på tavlan tog FUBB timeout och fick sedan inkast uppe vid halvplan. Alla trodde de passa in bollen, få igång ett anfall och sätta bollen i korg, men icke. Våra tjejer var hungrigare, speciellt i denna situation låg en av våra spelare perfekt i försvaret, passningen kom mot hennes spelare och hon avbröt passningen! Tog bollen, dribblade med den höga farten vi tränat på och sätter vänsterlayupen! Vi leder nu med ungefär halvminuten kvar och FUBB har inkast. Med tur, skicklighet och flax får inte våra kära motståndare till något mer läge och vi vinner tillslut matchen med 29-31!
Den glädje och lycka som Vibyspelarna direkt efter matchen visade genom lyckoskrik, hopp och kramar är som sagt anledningen till vår kärlek till sporten. Även jag som tränare känner i en sådan här situation en enorm glädje för tjejerna att jag nästan blir tårögd. Sedan finns också en otrolig stolthet, dessa 7 individer klev in på plan för att möta ett lag som krossat Viby tidigare i höstas, var ungefär dubbelt så många och hade också storleken med sig. Ändå kliver Viby in med starkt självförtroende och ger aldrig upp. Visst, en dipp i början av tredje men den har vi redan glömt bort. Plus att Viby-tjejerna också genom hela matchen visade otrolig hunger och kämparglöd. Det märktes knappt att vi endast var 7 spelare, just för att alla bet ihop och gjorde jobbet på ett fantastisk bra sätt.
Som sagt, är speciellt efter idag OTROLIGT stolt att kalla mig för er coach. Riktigt bra jobbat! Och ni som inte befann er i hallen idag, som förälder, spelare, allmän åskådare, tränare etc. Ni missade en match som har gått till historien!
Ball is Life❤️
/Amelie
