Vi dras fortfarande med en hel del
spelare på skadelistan varför det var många från lördagens seger för vita laget
som fick förtroende även i dag. Motståndet var storklubben Blackeberg som dagen
till ära hade lånat in ett par spelare från deras lag i nivå 1, och vi noterade
innan matchen att de hade en klar längdfördel gentemot våra spelare. Vi hade
också skottklockan igång vilket var första gången i seriespel.
Matchen drog igång och under Q1
kände lagen på varandra, men det var Blackeberg som var det dominerande laget.
Noel gick på en snabb 4-0 run efter två snygga steals men efter att klockan
tickat ner 10 minuter stod det 12-17.
Ribhu justerade taktiken inför Q2
vilket gav en bättre press, vi hade en mängd turn-overs som genererade snygga
lay-ups, och Tonys brutala block är något vi inte glömmer. Sollentuna tog hem
Q3 med 14-8, resultatet i halvtid var jämnt, 26-25.
Det märks att vi är ovana med
matchklockan, alltför ofta stannar vi upp när den tickat ner till 0 och tror
att spelet är avblåst – detta är något vi måste tänka på framöver.
I Q3 ökade Blackeberg takten och
tvingades oss tillbaka vilket bland annat resulterade att Noel blev utfoalad.
Blackeberg var starkare än vad vi var och spelade hem Q3 med 12-19 – inför Q4
stod det 38-44.
Så var det återigen dags för Q4… Och
vilket Q4 det blev! Tony dirigerade spelet, och Sebbe och Rocky hängde i poäng
efter poäng och vi kröp allt närmare Blackeberg. Mot slutet kändes det som
Blackeberg skulle spela hem matchen då Teo hänger i en brutal 3-poängare! En
intensiv sista minut gjorde att Sollentuna tog hem Q4 med 18-12, och när
signalen gick stod det 56-56 på tavlan.
Efter viss diskussion (och rådigt
ingripande från vår ordförande) gick vi till overtime, och det var rejält med
nerver – i alla fall på läktaren. Återigen hänger Teo i en viktig 3-poängare,
och Sebbe och Rocky fortsätter mata i lay-ups. Med bara någon minut kvar blir
även Tony ut-foalad och det blev om möjligt än mer nervöst!
Grabbarna fortsatte dock spela som
ett lag och höll modigt och stadigt i bollen, och lyckades spela hem OT med
11-7, och hela matchen med 67-63!
Igen, vilket gäng! Vilket kämpande,
och vilken sammanhållning – alla spelar för laget och för varandra! Jag lyfter
fram en del spelare ovan, men detta var en riktig lagseger! Och ni tar ingen
hänsyn till oss stackars föräldrar som lider på läktaren… Men vi kanske bara
ska vara trygga och lita på er.
