”Äntligen!” som Gert Fylking brukade ropa när årets
nobelpris i litteratur annonserades! Vi tog en seger i Nivå 1-serien mot
Central som sedan följdes upp med även seger i Nivå 3 mot Täby.
Returmöte mot Central som vi förlorade mot i
säsongspremiären. Första perioden startade vi riktigt bra med hög fart och
intensitet, klar ledning efter halva men sedan började ”strulet” med tappade
bollar och missade layups/närskott. De var 1 poäng före i pausvilan. Period två
följde ungefär samma mönster, vi spelade bra försvar men kastade bort på tok
för mycket framåt. De var nu 3 poäng före i halvtid.
I tredje perioden tog vi tag i det rejält. Anförda av Behnia
o Jacob tog vi oss ikapp och förbi. Ledning med 6 poäng inför sista. Nu var det
dock åter dags för nervositet och turnovers. Central segade sig ikapp och
plötsligt var de i ledningen, som dessutom ökade aj, aj. Med bara 1 minut kvar hade
vi tagit igen en del och låg under med bara 2 poäng. Albin grejade 2 poäng och därmed
50-50 (lika) med 23 sekunder kvar. De hade bollen men lyckades inte få i den –
5 minuters förlängning… spännande! I förlängningen var vi dock klart bäst och
tryckte i 10 poäng, de lyckades bara sätta 1 poäng och saken var klar: SEGER! HURRA!
Vi kan konstatera att vi kan vinna jämna matcher, skönt.
Dessutom att vi kan komma igen när vi tappat ett överläge till underläge –
mycket starkt! Det blev en jämn poängfördelning mellan grabbarna där Behnia låg
i topp med hela 14 p följt av Gabriel på 11 p och Samuel på 9 p. Nu ska det bli
extra kul att spela RM nästa helg i Helsingborg.
Direkt efter Nivå 1-matchen följde Nivå 3-match borta mot
Täby. Pga flera återbud fick vi bila iväg några till den matchen. Vi låg under
efter första perioden men i andra kom vi ikapp och gick förbi. Det blev väldigt
mycket spel för Nivå 3-killarna och mot slutet var alla riktigt trötta – vi behöll
dock ledningen och när slutsignalen ljöd stod det 44 – 42 till oss! Superskönt
med ännu en seger. (Missade tyvärr att fota protokollet men nästan samtliga av
våra spelare noterades i det! Jättekul!)
/Charlie & Per